Klåvskär

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har genomfört en översyn av fågel- och sälskyddsområdena i länets kustområden. Arbetet har skett mot bakgrund av behovet att anpassa systemet av fågel- och sälskyddsområden till förändringar i häckfågelfaunans utbredning, och önskemål om mer enhetliga bestämmelser vad gäller förbudstider och förbudszoner kring skyddade öar och skär. Det baseras i huvudsak på inventeringar utförda 1993-95 och har lett fram till det föreliggande beslutet om förändringar av de skyddade områdenas omfattning och tidsperioderna för tillträdesförbud.

• Förbud att landa vid eller beträda områdena under de tidsperioder som redovisas i kolumnen “förbudstid” i bilaga 1. Förbudet gäller ej markägare eller person som utför uppdrag för honom eller henne inom ramen för pågående markanvändning, statlig eller kommunal tjänsteman under tjänsteutövning samt yrkesfiskare under yrkesutövning. • Förbud att ankra eller varaktigt uppehålla sig inom det vattenområde som redovisas som “skyddad vattenzon” i bilaga 1. Förbudet gäller ej för yrkesfiskare under tjänsteutövning eller andra personer som har rätt att vistas i området under förbudstid.

I områden utan jaktförbud har markägare och jakträttsinnehavare rätt att efter anmälan till Länsstyrelsen bedriva jakt efter mink för att förebygga skador i enlighet med bestämmelserna i jaktförordningen (1987:905) även när tillträdesförbud gäller.

- Ödsmåls kile, Kungälvs kommun (område 48): I föreskrifterna i (Länsstyrelsens beslut den 28 januari 1974, dnr 11.121-1890-71, bilaga B, punkt B2) ändras tidsperioden för förbud att vistas i området till 1 april-l5 juli. - Breviks kile, Tjörns kommun (område 49). I föreskrifterna (Länsstyrelsens beslut den 28 januari 1974, dnr 11.21-1897-71, punkt B2) ändras tidsperioden för förbud att vistas i området till 1 april- 15 juli. -Jorefjorden, Tanums kommun (område 50):

28 januari 1974, dnr 11.121-1890-71, bilaga B, punkt B2) ändras tidsperioden för förbud att

• den 1 september 1982 (dnr 11.1299-2525-81) om förbud för allmänheten att beträda ön Hästholmen, Sundsby 2:1 inom Stigfjordens naturvårdsområde, Tjörns kommun. • den 14 mars 1989 (dnr 2320-4888-89) om fågelskyddsområde på Tummen, Göteborgs kommun. • den 30 mars 1989 (dnr 2320-1992-89) om sälskyddsområden. • den 31 juli 1990 (dnr 2320-5841-89) om fågelskyddsområde på Mellanskär, Sotenäs kommun.

• den 1 september 1982 (dnr 11.1299-2525-81) om förbud för allmänheten att

Säl Kusterna utefter Göteborgs och Bohus län samt Hallands län hyser idag huvuddelen av det svenska beståndet av knubbsäl. Ett effektivt skydd av Västkustens bestånd är således av avgörande betydelse för artens framtid i landet. Västkustbeståndets storlek ligger nu på ungefär samma nivå som före den omfattande säldöden sommaren 1988. Dessutom finns ett litet antal gråsälar (några 10-tal djur) i området.

Fågelfaunan Länets kustfågelfauna består av ett 30-tal arter. För flertalet av dem är bestånden idag större än under slutet av 1960-talet. Flera arter har ökat under 1970-talet varefter ökningen planat ut eller följts av en minskning. Labb, fiskmås och skrattmås har gått tillbaka, medan bland annat ejder, småskrake och knölsvan har ökat. Nyinvandrade arter som sedan slutet av 1960-talet har etablerat häckande bestånd är storskarv, grågås, kanadagås, vitkindad gås, tordmule och silvertärna, medan lunnefågeln har försvunnit.

Sedan slutet av 1960-talet har båttrafiken och friluftslivet expanderat, och störningar- na på djurlivet är idag av helt annan omfattning än för 25-30 år sedan. Detta bedöms bland annat ha medverkat till labbens tillbakagång och förändringar i tobisgrisslans utbredningsmönster.

Några arter har speciellt beaktas vid en bedömning av fågelskyddets betydelse och dess framtida utformning, bland annat mot bakgrund förändringar i beståndens sammansättning och hotstatus i nationellt och regionalt perspektiv. Dessa arter är bland andra labb, silltrut, tobisgrissla och större strandpipare.

Det bohuslänska beståndet av labb har minskat med ungefär 15 %, från omkring 90 par under slutet av 1960-talet till cirka 75 par 1993-95. Arten har gått tillbaka längs stora delar av den svenska kusten och klassificeras som hänsynskrävande i den av Naturvårdsverket fastställda listan över hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter i landet, den s.k. “rödlistan”. Detta innebär att labben inte är hotad för närvarande, men att artvis anpassad hänsyn är en förutsättning för dess fortlevnad i landet.

Västkustens bestånd av silltrut (underarten Larus fuscus intermedius) har uppvisat stora lokala förändringar men totalt sett har ingen minskning skett. Däremot har den svenska östersjöpopulationen (underarten L. f. fuscus) minskat drastiskt under de senaste 15-20 åren. Även östersjöbeståndet av silltrut betecknas som hänsynskrävande i den nationella ”rödlistan”. En tillämpning av försiktighetsprincipen innebär att bestånden av silltrut bör beaktas i ett nytt system av fågelskyddsområden längs Västkusten.

Storleken av beståndet av tobisgrisslan har ökat från ungefär 400 till 600 par sedan 1960-talet, och den positiva utvecklingen torde bland annat vara en effekt av fågelskyddet. Däremot har utbredningsmönstret förändrats och störningar från friluftslivet på oskyddade häckningslokaler bedöms ha medverkat till dessa förändringar. Genom placeringen av bona i ganska oskyddade, strandnära lägen är tobisgrisslan sårbar för störningar, och arten har haft tydlig fördel av det befintliga fågelskyddet.

mink även under förbudstid, genom att ge markägare och jakträttsinnehavare rätt att

Vad gäller förbudstidernas längd vidhåller Länsstyrelsen sin tidigare bedömning om behovet av förlängda förbudstider (se nedan). De förlängda förbudstiderna i vissa fågelskyddsområden påverkar dessutom inte markägarens rätt att vistas i områdena och innebär således inte att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

samt Kosterområdet. Till vissa delar har Länsstyrelsen tillmötesgått de synpunkter som redovisats, bland annat genom att några av områdena utgår. Länsstyrelsen har för avsikt att i stället göra försök med informationsskyltning med vädjan om att anpassa uppträdandet vid besök på vissa öar och holmar med rikt fågelliv så att störningarna minskas. Liknande “vädjande”-skyltning har på ideellt initiativ med framgång prövats vid häckningssjöar för storlom i bland annat Älvsborgs län.

Beslutet innefattar följande förbudstider (detaljer redovisas i bilaga 1):

Mink I många remissvar har man pekat på de negativa effekterna av minkbeståndets tillväxt och spridning utefter kusten, och att predation av mink är ett större problem för fågelfaunan än bland annat störningar från båt- och friluftsliv. Länsstyrelsen delar bedömningen att ökad predation av mink torde vara en viktig delorsak till förändringar i fågelfaunan. och att ökad jakt efter mink har hög prioritet i fågelskyddsarbetet.

Miljöövervakning och utvärdering Det är angeläget att inventeringar av det kusthäckande fågelbeståndet kan genomföras med tätare intervall än hittills. Fågelfaunans utveckling återspeglar bland annat effekter av en rad olika miljöfaktorer och återkommande inventeringar har alltså en plats i den regionala miljöövervakningen. Dessutom är det önskvärt med en större flexibilitet och bättre möjligheter till anpassningar av omfattningen av fågel- och sälskyddet, både vad gäller skyddade områden och förbudstiderna.