Maglarps sandtag

Utöver föreskrifter och förbud i andra lagar är det förbjudet att

C. Ordningsföreskrifter med stöd av 7 kap. 30 $ miljöbalken om rätten att färdas och vistas samt ordningen i övrigt inom naturreservatet, Utöver föreskrifter och förbud i andra lagar och författningar är det förbjudet att

Utöver föreskrifter och förbud i andra lagar och författningar är det förbjudet att

6. Framföra motordrivet fordon.

9. Att avsiktligt störa djurlivet i området.

Vidare är det förbjudet utan Trelleborgs kommuns, miljönämndens, tillstånd att

11. Beträda sandbranten under tiden 1 maj till 1 september.

Maglarps sandtag, eller Maglarps grusgrop som området också kallas, har på grund av sanden, under lång tid varit föremål för täktverksamhet. Från denna tid finns rasbranter av sand kvar och i mitten av täkten har en intressant busk- och våtmarksvegetation till största delen bestående av olika arter av salix samt björk etablerats. Denna vegetation utgör ett bra skydd för vilt och fågel. Täktområdet har till stor del fyllts igen och återställts med olika fyllnadsmassor. På ytan av dessa massor har ett skikt med matjord lagts och här har det sedan utvecklats en frodig gräsäng. Stora delar av gräsängen samt delar av ängsmarken där ingen täktverksamhet har bedrivits betas nu av får.

Det mest intressanta med hela området har i sedan länge varit den stora häckningsplatsen av backsvalor i sandbranten. "Studier och ringmärkning av den 50-åriga backsvalekolonin har utförts sedan 1962 av ornitolog Christer Persson”, Enligt faktadelen till Trelleborgs Naturvårdsplan från 1997, reviderad 2004, har sandtaget tidigare innehållit södra Skånes viktigaste moderkoloni av backsvalor. Under storhetstiden på 1960 och 70-talet kunde uppemot 1 200 bohål observeras i rasbranterna. I dag är den ca 60 meter långa sandbranten den enda sandbrant som finns kvar och kolonin av backsvalor är upp mot en femtedel så stor.