Sillre naturskog

Utöver vad som för övrigt gäller är det förbjudet att:

C. Föreskrifter enligt 7 kap 30 $ miljöbalken om rätten att färdas och vistas inom reservatet samt om ordningen i övrigt inom reservatet. Utöver vad som för övrigt gäller är det förbjudet att: 1 fälla eller på annat sätt skada levande eller döda stående och omkullfallna träd och buskar. 2 insamla mossor, lavar eller svampar med undantag för plockning av matsvamp. 3 genom grävning eller på annat sätt skada mark- eller vattenmiljöer. 4 insamla eller föra bort insekter eller andra ryggradslösa djur. 5 framföra motordrivet fordon annat än på skogsbilväg. Förbudet gäller ej snöskoter på snötäckt mark.

Naturreservatet utgör med god marginal det längsta avsnittet utmed västernorrlandsdelen av Indalsälven, som inte har påverkats av mer modernt skogsbruk. De flackare delarna i norr är tydligt kulturpräglade och här har sannolikt både bete och slåtter förekommit. I övriga delar förekommer spridda spår efter avverkningar, men överlag har den mänskliga påverkan varit liten. Skogen domineras av gran, med bitvis stort lövträdsinslag bestående av främst asp, björk, sälg och hägg. Markförhållandena är i delar av objektet rika, tack vare de basiska finsedimenten. Förekomsten av stående och liggande död ved är genomgående mycket stor.

Området har en intressant artlista med en kombination av rik kärlväxtflora och kontinuitets- beroende gammelskogssvampar och -lavar. Bland kärlväxterna kan nämnas tibast, stormhatt, torta, trolldruva, blåsippa, strutbräken, gullpudra, myskmåra, dvärghäxört, blåsippa och skogstry. Dessutom finns äldre fynd av guckusko. Den mest exklusiva svampen är bombmurkla (VU”>), endast känd från ett fåtal lokaler i länet. Här finns även sällsynta arter som rosenticka (NT”), som det finns mycket av i hela objektet, rynkskinn (NT), lunglav (NT), doftticka (VU”) och scharlakansröd vårskål.